på att må som jag gör... Tack Kära Svägerskan Mi för det långa och faktiskt insiktsfulla samtalet för några veckor sen...

Det resulterade i läkarbesök, sjukskrivning och psykologkontakt...

Doktorn sade... utmattning i den övre skalan... Inte undra på att jag känner mig som ett tomt hål när jag vaknar, inte kommer ihåg nått, grinar och bölar stup i kvarten och inte kan hålla ihop min vardag. Måste skriva komihåglistor och bocka av för att få nått gjort.

Tycker lite synd om mina Pälsklingar som tyvärr blivit eftersatta under sommaren. Har hela tiden vart sååååå trött så jag har inte orkat fixa aktiviteter som jag har velat. 
Sista veckorna har jag i a f tagit tag i mig och gjort en lista varje kväll på små aktiviteter enskilt med varje hund. 
Har börjat spåra blod i väntan på klövar eller lägga godisspår. Lite nosework blir det oxå.

Just nu är jag i stan och det är skitjobbigt... Oron river i kroppen och jag travar fram och tillbaka i lägenheten som ett instängt djur. Försökte få ut lite ångest på gåbandet och en långprommis med killarna och det hjälpte lite ett tag....

Det är liksom FEL i tiden att må så här... Jag ska ju studera...Men det är lite svårt... Märkte idag att jag skrivit ett svar fel för att jag missuppfattat frågan... Kan som sagt inte tänka rakt längre....  Inte verkar jag alltid begripa det jag läser heller... 

Nä.. skiter i det här och går och lägger mig....