är min långledighet över... Hade ju hoppats på att kunna vara i stugan men det har vart så kallt på nätterna och typiskt trist aprilväder hela tiden. Solen skiner, regnet öser ner blandat med hagel och snö... Och så blåst på det...  

Nåja.. Bara slava en vecka och hoppas värmen kommit till nästa ledighet.. Och att bonden fått igång vatten i kranen oxå   

I söndags var vi i alla fall till Västerås och ställde ut Herrar Cardigans.. Odins uppfödare Gunnel Lejman visade Odin... Han och Thor går ju bägge i öppen klass så då måste jag ha hjälp. Bägge killarna fick Excellent och mycket bra kritik.    Jag är inte missnöjd alls. Sen fick jag ju ÄNTLIGEN träffa Floke Nilsson och rovla om honom i pälsen. Han är såååå jämrans fin. Kommer att bli en praktfull herre när han vuxit klart.

Helena hade med sig Katla oxå och både hon och Floke gick bra i ringen. Katla fick Excellent med CK   

Att träffa Helena är alltid lika roligt. Vi planerar lite nu att hon ska komma hit några dagar innan Köpingsutställningen så vi kan umgås lite och ställa ut ihop igen. Hon är en kanonskön människa. Numera min 2:a Fru... Vi förllovade oss med en Corgiring i helgen   

Här kommer Odin och Thors kritiker om nån har lust att läsa...

Nästa utställning jag siktar in mig på blir i Norrköping i Juni. Tyvärr hinner inte Bilbo fylla 6 månader så honom kan jag inte ställa. Får nöja mig med Thor och så titta hur det går för Pembroks ändå. Det är ju kul. Förhoppningsvis lär jag även känna lite pemfolk oxå    Bilbos uppfödare ska ju dit så henne med familj kommer vi ju att träffa och så även en massa Cardiganfolk.   

Nä nu får våren och värmen komma. Börjar längta vansinnigt mycket efter att få vara i Corgistugan.. Nu blir det först jobb en vecka och sen får vi se om vädret tillåter stugliv.

trött på det ställe jag jobbar på...

Kollegor som egoistiskt bara skiter i och går hem och lämnar en våning tom för att vikarien för natten inte kommit... På samma våning SKRIKER personalen att man kan INTE lämna våningen under natten någon längre stund och att det ALLTID måste vara bemannat !!!

Tänk om en av de två hade stannat kvar medan jag försökte få fatt i vikarien och fått en förklaring på vad som hänt ...

Nä bara knalla hem och jag fick löpa som en skottspole i trappen mellan vån 1 och 3 i olika vändor för att hålla koll på boende och samtidigt försöka få tag på vikarien.

Tack och lov kunde han komma... Han hade kikat på fel månad i sin bokningslista och åkt till ett annat boende för att jobba... En knapp timme senare var han på plats med miljoner ursäkter för sitt misstag.

Tack och lov hände inget speciellt så det var trots allt lugnt men det är inget man kan förutsätta på nån av våningarna....

Om man ändå kunde vinna drömvinsten på Lotto och säga upp sig !!!!!

Jag har genom de senaste åren (8) följt Welsh Corgi Cardigan nära och noga. Pembroken lite mer på håll men nu sista året mera noga där med då jag ville ha en pem i flocken också och nu uppfyllt den drömmen.

En utveckling jag sett hos Cardisar är att dem tenderar att bli nättare och lägre…

Enligt RAS ska det vara en robust hund och vad jag förstår så måste det finnas lite tyngd och kraft i den i dess naturliga arbete som gårds och vallhund.

Vad avlar vi för egentligen ?? Agilitybanan eller för att bevara den robusta vallhunden ?? Vissa uppfödare hintar om att man avlar på efterfrågan … folk vill alltså ha nätta låga hundar eller lätta luftiga individer som dem kan tävla agility med. Följer man då rent etiskt de mål man bör med aveln eller låter man pengar styra ?

En del uppfödare lobbar för tester hit och dit, rtg av höfter och armbågar och patellaundersökningar… Ärftliga sjukdomar ska vi såklart hålla så god koll på som vi kan då Corgiraserna är numerärt små raser. Det förs statistik på hemsidor och jag funderar på om man söker MER fel och brister i våra hundar än vad som finns.

Den exteriört exemplariska hunden finns inte. ALLA har mindre fel och brister som sammantaget inte påverkar helhetsbilden.

Det jag tycker är allra mest bedrövliga är att avel ändock tillåts på individer med nedärvbara sjukdomar/defekter. Uppfödare HAR möjlighet att utesluta individer ur avel när sånt upptäcks vid t. ex ögonlysning men få gör det. I mina ögon skapar det en stor risk att fler individer får samma sjukdom/defekt och vi på sikt får problem i avelsarbetet. Det är lätt att få in nått men svårare att avla bort det.

Min förhoppning är att både Cardigans och Pembrokes ska ha som krav att man ögonlyser innan parning och att fler uppfödare utesluter defekta individer ur avel.

En annan fundering kring aveln är hur man väljer ut avelshundar. Rosetter och championat i all ära men det finns ju massor med rastypiska individer med bra mentalitet utanför ringarna också. Alla har ju inte hussar och mattar som är utställningsintresserade. Kanske måste uppfödare be att få visa upp och ställa lite hundar som man kan tänka sig låna in till avel för att bredda basen ?? Bra rastypiska linjer bevaras men genuppsättningen breddas. Alla behöver ju inte vara champions för att avlas på. Dem meriteras ju med excellent och VG också.

Sen funderar jag lite på hur det tänks kring Skk´s avelsregler.

• Prioritera exteriör avel som gynnar god funktion och förebygger förekomsten av icke önskvärda egenskaper hos avkomman.
• Prioritera avel av hundar med naturlig fortplantningsförmåga.

Som jag har fattat är ju inte fluffar önskvärda men dem finns och dem ÄR söta men för den skull ska dem väl inte medvetet avlas på ?? Fluffar ska väl helst sättas avelsförbud på ?? Den päls dem har är ju inte förenlig med en arbetande hund. Många av dem verkar ju även tolerera värme sämre än ”normalpälsade”.

Sen är det ju det här med merle...Jo det är sött med gingermerle men varför medvetet avla fram något du måste testa kors och tvärs för merlegenens skull ?? Nej stoppa galenskaperna och var rädd om det som finns och är friskt.

Har även svårt att greppa varför man promt ska använda hundar i avel som inte ”kommer till” själva ?? Någonstans kan jag tycka att där har isåfall naturen gjort ett eget utval .  Alla individer är inte gjorda för att fortplanta sig helt enkelt.

Förmodligen kommer detta att av flera anses som rejält klampande på uppfödarfötter men detta är MINA funderingar. Jag står för dem och jag kommer att fundera vidare.

bekräftat nu... Slåtterängens Ecke aka Odin ska bli pappa under 2:a veckan i maj   

Mamma är Ceciklas Frukostflinga aka Sally   

Ska bli så roligt att följa denna kull. Två jättefina hundar som säkert får underbara individer till valpar. Så spännande !!! 

Vi har haft stugöppning i Corgistugan. Synd att påskhelgen bjöd på kallt väder med snö annars hade vi gärna varit där ute. 

Hoppas värmen kommer till helgen för då flyr vi stan efter utställningen i Västerås på söndag och hänger i stugan några dagar.

Hundarna trivs kanonbra ute på bonnlandet i skogen. Matte vantrivs inte ett dugg hon heller.

I sommar tänker vi träna nosework i massor och börja med spår. 

Lille Bilbo jobbar på med nosework redan. Han är SÅÅÅÅ jämrans duktig. Jobbar lugnt och metodiskt så det är bara öka på svårighetsgraden när han blir större. Lättare att göra uteövningar i stugan än här i stan.

Jag hoppas att jag till hösten kan gå en kurs i vardagslydnad med Bilbo. Valpkurs har ju kört sig då man lägger kurserna på helger. Jag jobbar ju varannan helg och sover på dagarna så det funkar inte. 

Fnular lite på om vi skulle köra lite lydnadsträning med Bilbo när han blir lite större. Han verkar vara otroligt följsam redan och har inte alls svårt för kontakt så det kan nog vara en god idé.

Jag öppnade egentligen bloggen idag för att skrivna ner lite tankar om avel men det tar jag en annan dag istället....

Jag har precis insett vad jag lider av, skönt att äntligen få det konstaterat: Minst fyra av nedanstående kriterier skall vara uppfyllda för att diagnos skall kunna ställas. Symtomen skall som minst ha förekommit under en oavbruten sexmånadersperiod.

A) Motstridande känslor av enorm kärlek och intensivt hat samtidigt. Patienter med denna diagnos kan ena ögonblicket höras säga saker i stil med "Förbannade jävla hund, det blir Blocket för dig!" för att i nästa övermannas av en så stark känsla av kärlek att de hänfaller åt gråtmildhet.    

B) Allvarlig separationsångest när patient skiljs från sin hund. Detta kan till exempel yttra sig genom att patienten upprepade gånger per dag ringer till sin hundvakt under utlandssemestern för att förhöra sig om att ingenting hänt med hunden. I allvarliga fall kan detta leda till att patienten aldrig åker på utlandssemester överhuvudtaget.   

C) Patientgruppen uppvisar ett tvångsmässigt behov av att prata om sina hundar (även med människor som verkligen inte är intresserade), ta bilder av sina hundar, blogga om sina hundar, och skriva på sociala medier om sina hundar. De har också en tendens att vara övertygade om att alla i hela världen är mycket intresserade av vad de har att berätta.  

 D) Okontrollerbara vredesutbrott och/eller gråtattacker om någon uttalar sig negativt om hundarna. Detta kan leda till djuptgående sociala konflikter. Agg kan hysas i många år mot person som gjort sig skyldig till att klaga på patientens hundar.  

E) Kraftigt nedsatt omdömesförmåga ("Nog kan jag väl ha hundjackan på mig på personalfesten?   

F) Sociala konsekvenser. Personer som tidigare haft ett stort och varierat kontaktnät brukar med tiden begränsa de sociala kontakterna endast till människor med samma diagnos.  

G) Fysiskt förfall. Patienter med diagnosen tenderar att välja gummistövlar framför moderiktiga skor, praktiska jackor framför snygga, och har sällan problem med att visa sig ute med leriga tassavtryck på byxbenen och hela tröjan full av hundhår.  

ÖVRIGT: För att skilja "hundmänniska" från psykiatriska differentaldiagnoser bör behandlande läkare göra en noggrann anamnes kring förekomsten av små svarta skitpåsar nedtryckta i kläderna, även i sammanhang där inga små svarta skitpåsar kan tänkas behövas, till exempel på finare restauranger. Om dessa små svarta skitpåsar dessutom råkar ösas upp på bordet i samband med betalning bör diagnosen vara att betrakta som definition. BEHANDLING OCH PROGNOS: "Hundmänniska" är en kronisk sjukdom med ett progressivt förlopp, det vill säga att symtomen tenderar att bli värre med tiden. Insjuknandet är ofta dramatiskt och sker vanligtvis i barndomen, men även fall av förstagångsinsjuknande hos vuxna och äldre har kunnat konstateras. I dagsläget finns ingen fungerande läkemedelsbehandling. Långtidsstudier har gjorts med försök att få hundmänniskor att skaffa sig ett liv, men slutsatsen av studierna har varit att detta inte är möjligt. Tvärtom tenderar symtombilden att bli än mer komplex med åren. Inga fall av spontant tillfrisknande är kända. Diagnosen "hundmänniska" är därmed att betrakta som en av de mest allvarliga psykiska störningar sjukvården kan komma i kontakt med.  

växer så det knakar.... Han och grabbarna Cardigans kommer bra överens och han finner sig i det mesta.

Han är lättlärd som få... Ingen svårighet med kontakt, nosework eller enkla kommandom som sitt och ligg. 

Bara vi kan öppna stugan kan vi börja träna inkallning lite mer oxå.

HAn har stil när han sover... Corgiskt så klart 😂

Vi har varit ut i stugan lite och krattat löv och om vädret tillåter i helgen åker vi nog igen och börjar vårstädningen. Eventuellt testar jag att stanna nån natt i stugan med herrarna om det inte ser ut att bli allt för kallt. Har stugabstinens a la brutal nu. 😍

Har pratat med bonden om vattnet.... Kanske hinner han få på det till påsk... Dem måste väl kolla ledningen nu när det har röjts i skogen...Slangen kan ju ha skadats.... Tills vidare får vi hämta vatten i mjölkrummet. Nå allt löser sig.... 😉

Nu ska jag i a f jobba 3 nätter innan jag blir långledig till tisdag efter påsken.